40:39.00N 8:45.00W Ria de Aveiro

40:39.00N 8:45.00W Ria de Aveiro Besättningens reseberättelse 2: Lördag den 3
september Uppe med tuppen
som vanligt. Efter att vi lagt loss får Koffe problem med räkningen och hittar
bara fem fendrar. Detta resulterar i 40 minuters förvirring och letande av den
försvunna fendern på Santa Eugenia Ribeira marinans pir. Efter att Pim går ner
för att räkna in fendrarna återfinns alla 6. Ordningen är återställd. Lugn
infinner sig och det är dags för noon beer. Grabbarna är på topp igen.
Vi får fantastiskt
segling, 15 knops vind och inomskärs ger oss ganska platt vatten och perfekta
förhållanden för Lisanne. Tävlingsdjävulen bosätter sig i kapten Eric och
plötsligt börjar vi utmana alla andra båtar i innanhavet. Där är en, han är ju
redan havet efter. Där är en annan han är också havet efter. Sedan kommer det
hinder i banan i form av större tankbåtar. De idioterna förstod inte att vi var
fullt upptagna med att tävla. Som sagt det var tävling på allvar. Efter två
timmar möter vi en flotta med andra tävlingsbåtar som seglade för fulla ställ.
Det var tydligt att de missförstår vilken bana som var utlagd för de var på väg
mot vår tidigare hamn från Baiona dit vi var på väg. Helt fel. Men ett par båtar
seglade vi trotts detta förbi och klart att vi höll på våra seglingsregler. Vi
seglade för styrbords halsar. Alla andra MÅSTE
väja. Landskapet vi
seglar förbi är väldigt fint och påminner mycket om Bohuslän men med undantaget
att östsidorna på öarna består av kritvita sandständer. Det är några ur
besättningen som nog helst skulle ha stannat och badat men då vi tävlar mot allt
och alla är detta självklart inget alternativ. Med en blick från Eric inser de
som eventuellt skulle vilja stanna att det inte ens är värt att fråga. Skota
alla segel för allt vad tygen håller!! Helt plötsligt ändras fokus från tävling
och andra båtar till ett stim valar som majestätiskt visar sina ryggfenor. Då
Jenny inte fått se några delfiner på hela dagen får det ta dessas plats. Åh vad
söta de är. Tävlingarna
fortsätter men då allt motstånd utanför båten är eliminerat, krossat ja helt
enkelt enligt Eric havet efter, börjar besättningen tävla mot varandra.
Tävlingen ersätts till träning i form av max antal situps i 30 graders lutning.
Johan vinner på 49 tätt följd av Erik på 36 efter det kom Jenny på 25 Pim på 15
Lisa på 14. Eric som i egenkap av Kapten har möjlighet att bestämma allt om
regler ombord beslutade att han inte behövde vara med för han gjort minst hundra
under morgonen innan tuppen vaknade. Detta vågar ingen betvivla. Koffe sov. Pim
var sjukt nöjd med att inte komma sist denna gången. På det svarade Lisa att hon
kunde gjort många fler om hon vetat att de andra skulle göra så många. Ja, ja vi
har alla hört liknande ursäkter innan. Tillslut närmar
sig Baiona (det verkar kunna stavas olika). För att kunna lägga till i marinan
måste man förbi massa grynnor och skär. Här bryter vågorna kraftigt. Vi från
västkusten känner oss helt hemma och väldigt trygga men vi kan tänka oss att
många tänker om minst två gånger innan man går in i denna marina. Det gungar
ordentligt och Koffe och Pim blir helt saliga över de feta vågbryten som de
påstår är helt surfbara. Båda hoppar och skuttar på däck… Nog om
det Tillslut kommer vi
runt en stor pir där det upprörda vattnet lugnar ner sig. Då vi lyfter blicken
upp mot staden tornar en stor borg upp sig med ett utmärkande mäktigt torn som
central punkt. Högst upp på tornet vajar tre enorma flaggor, en som
representerar Baiona, en som representerar borgen och i mitten en ännu större
spansk flagga. Det är mäktigt att komma in mot marinan och bli mottagen av två
barska hamnvakter som efter lite schackrande kommer fram till att vi kan få en
plats om vi är snälla. Vi blir anvisade en bryggplats långt ut på marinan där vi
har både el, vatten och internet. Vi är klara med tilläggningen vid sju.
Då alla är slitna
och behöver lite vila?? Och vi dessutom måste bunkra mat på nytt beslutar vi att
stanna i staden två nätter för att under morgondagen kunna gå och handla
förnödenheter i lugn och ro och för att kunna göra lite underhåll på
Lisanne. Det underliggande syftet
med att ta det lugnt en dag blev dock mer och mer tydligt för grabbarna som inte
från början förstod att den kvinnliga listen i och med detta påtvingat en
utgång. Alla fyra grabbarna hade planerat filmkväll i båten men chi fick dom.
Det började med
att vi beslutade att gå ut och äta. Klart att det är kul att komma ut och få
lite till livs innan filmkvällen tänker grabbarna och följer oskuldsfullt med ut
till en finare restaurant på en supermysig bakgata. Det beställs vin tapas och
paella och vi njuter alla som kungligheter. Precis när maten är avklarad (ja det
är rätt ord för det var så sjukt mycket och några av oss var fortfarande i
tävlingsmode). Typ ”jag tror inte du fixar att äta upp den sista paellan”, ”det
gör jag visst, watch me”) börjar det regna. Vi är i efterhand övertygade om att
det är Jenny och Lisas beställning och detta lurar alla att beställa in mer vin
och några sejdlar öl. När vi sitter där som bäst kommer ett gäng norrmän förbi.
De bjuds till bords och är inte sena att beställa in egna sejdlar öl. Stämningen
stiger fort. Ännu snabbare när kyparen kommer ut och bjuder på shots.
Livsfarligt. Regnet ökar mer och mer och vi tvingas retaliera in i restaurangens
lokaler. Nu har alla grabbar drabbats av tävlingsdjävulen och det finns inga
hämningar. Vi måste vinna över norrmännen. Shots av citrontyp och den värsta
brandyn som finns sväljs ner med mindre alkoholhaltiga drycker.
Efter okänt antal
många timmar kommer kyparen in med notan. Det enda vi kommer ihåg av den är att
den påstod att vi skulle betala för 31 öl. Svenskarna måste ha vunnit.
Norrmännen utmanar oss då på nytt och tar oss till en ny krog. Sedan en annan
och en annan. Nu bestämmer sig Eric att se till Lisanne då vi andra har fått nys
om en nattklubb. Klart vi går dit. Norrmännen också de följer oss som plåster då
de inte har någon kvinnlig fägring ombord anar vi vad de ville. Men vi säger
inget det är ju landskamp. Johan är så avslappnad på klubben att han somnar i
VIP-soffan det var inte så populärt av personalen. Efter några timmar eller mer
på klubben är klockan sex och det är dags att gå hem. Det talar vakterna på
klubben bryskt om för oss. Vi går. Gruppen splittras
och när tjejerna och Koffe tillslut hittat tillbaka till båten undrar de var de
andra är. Länge kommer de få vänta. Agge, Pim en norrman och en mycket skeptisk
Johan hade nämligen siktat in sig på att nu förverkliga Erics önskan on att ha
en spansk flagga ombord. Sagt och gjort bröt de sig in i borgen, hittade upp
till tornet (genom en ståldörr, ingen vet hur). Sedan upp genom tornet för att
hala den stora spanska flagan vi tidigare sett när vi seglat in. Diskret göms
den under Agges tröja och smugglas in i marinan förbi nattvakten. Det är
fortfarande oklart hur han lyckades smuggla in den förbi vakten utan upptäckt då
flaggan mäter minst 20 kvadratmeter och således skapade en enorm gravidmage
under hans skjorta. Det är så Lisa hittar dem och följer dem tillbaka till
båten. Väl där lägger vi upp flaggan på bordet och golvet. Alla är otroligt
nöjda. Vi går till sängs vid åtta den dagen utan att se någon
komedi. Söndag den 4e
september Denna dag är vi
inte uppe med tuppen trotts att den vaknar sent i Spanien. När vi äntligen
vaknat till någon form av liv undrar vi hur Eric som redan varit vaken några
timmar reagerat. Han måste vara mäkta stolt över sin initiativkraftfulla
besättning. Istället förstod vi att han övervägde att skicka oss på
mentalsjukhus hela bunten. Det var ju tydligt att den fagra spanska flaggan
saknades på borgens topp och det är tydligt att det är den flaggan som nu ligger
inne i hela Lisanne. Helvete grabbar jag kommer att åka i fängelse för detta
utbrister Eric, lämna tillbaka den. Det kändes som en dålig idé. Vi vill inte
heller åka i fängelset. Flaggan göms och glöms resolut bort och grabbarna får
lomma iväg och handla mat utan frukost. Efter två timmars
letande efter affärer förklarar en snäll spansk tant att det är söndag och
därför inga öppna mataffärer förutom en mack kanske. Change of plans det blir
playan och en återställare på vägen dit. Det är en tyst besättning som ligger
och steker på den vita sandstranden i Baiona den dagen. Inte alls samma gäng som
skulle stjäla flaggor eller bli utkörda från krogar. Ne j nej hör sköter vi oss.
Efter några timmar
på playan blir det båtvård kortspel och tillslut kroppsvård och dusch för att
återigen undersöka vad staden har att erbjuda i form av mat. Denna gång gick vi
dock bet. Trots tydliga varningar att äta mat vid strandpromenaden var det
precis där vi satte oss. Folk orkade helt enkelt inte gå längre. Spansk omelett,
Pimientas, piroger och två versioner av pizza valdes från menyn. Ena varianten
av pizza som skulle föreställa Hawaii överraskade oss då man under översta
lagret av ost och skinka hittade aprikos, mald morot, groddar, ärter och annan
variant av osmält ost. Förutom konstiga basvaror serverades den dessutom utan
att ha blivit gräddad ordentligt. Vi vet nu att man inte skall beställa pizza i
Spanien och att man inte skall äta på strandpromenaden i Baiona.
Alla i
besättningen gick efter middagen tillbaka till båten för att sova förutom Pim
och Johan som beslöt sig för att ta en kaffe på ett riktig spanskt hak långt
uppe i stan. Måndagen 5e
september Vi väcktes tidigt
av Kapten Eric före tuppen för att bege oss till Carrefour och handla. Pim
handlar in ett förråd av mat och förnödenhet som kan bli viktiga under de
kommande dagarna. Koffe Agge och Johan fokuserar helt på det essentiella. Vad
skall vi köpa med oss för öl?? Hur mycket orkar vi bära?? Vad gillar Eric för
öl?? Efter fyrtio minuter möter Pim upp grabbarna med två fulla matvagnar, då
har grabbarna grus ännu inte bestämt sig. Väl tillbaka på båten packas maten
upp, stuvas in och är redo för avfärd. Nästa stopp Isla de la Faro
(sandstrandsön som vi tidigare passerat). Vi lägger draggen
vid 12 och tar lilla dingen in. De höga dyningarna gör att det är svårt att
komma in till stranden utan att bli blöta eller fylla dingen med vatten. Men det
gör ju inget när vattnet är 25 grader och turkosfärgat. Här avnjutes ett par
timmar med fantastiskt väder, måsar som närmaste grannar och saftig ananas som
enda föda. Ingen klagar. Efter sol bad och rundvandring tar vi dingen tillbaka
och förbereder sen lunch under gång vidare mot Viana do Castello på den
Portugisiska kusten. Het kycklingsallad har aldrig smakat bättre.
Efter maten hissar
vi gennakern som spinnaker och piper ner för kusten i minst 9 knop och 12-15
knops vind. Vid sju lämnar vi Spanien och kommer in i Portugisiskt vatten.
Humöret är på topp. Besättningen ligger och tar igen sig i solen och det största
problemet folk har är om de bränt sig. Vid nio ser vi vårt mål. Spinnakern tas
ned och vi sätter kurs in mot marinan. När vi kommer in är det helt mörkt. Vi
lyckas lägga till vid en norrman som är mycket hjälpsam. Denna gång vill vi inte
tävla. Då vi lagt till
påstår Jenny att hon sett en Mc Donalds. Denna iakttagelse tänder Agge och Johan
starkt på vilket leder till majoritetsbeslut. Sagt och gjort vi går genom hela
den vackra staden Viano do Castelo för att tillslut hitta till köpcentrummet som
ser ut som en kopia av Frölunda torg. Här inne finns donken. Alla utom Eric och
Pim frossar i den Portugisiska specialiteten hamburgare. Eric och Pim beställer
grillspett istället. Dagens segling har
varit mycket ansträngande och vi återvänder i gemensam tropp till båten efter
middag. Efter lite kortspel lägger sig alla. tisdag den 6
september 2011 Vid åtta väcks vi
av att Jenny sätter på Bon Jovis living on a prayer. Eric och Lisa har då redan
varit hos bagaren och köpt färskt bröd. Innan frukost lägger vi loss och kommer
ut till perfekta förhållanden. 10 knop och spinnakerväder igen. We like. Då
vinden under morgonen ökar toppar vi 11,7 knop med spinnakern och nytt
hastighetsrekord för besättningen uppnås klockan 12.40. På Denna del av kusten
är full av fiskeredskap sätts en-timmes vakter upp då det sista vi vill nu är
att få tamp i propellern. Till lunch blir det Pizza, salad och en noon beer.
Under dagen ändas målet från Figueiras till Ria de Aveiro då vi inser att 90
sjömil är väl långt för en dag. Efter att ha passerat Porto vid 15 tiden sitter hela besättningen och dricker kaffe. Då ser Lisa en stor svart varelse som klyver vattenytan. Den var för stor för att vara en delfin. Det måste ha varit en val. En stor val. Alla letar febrilt i tio minuter men den vill inte dyka upp igen tyvärr. Fin surf utanför Baiona Baiona Glada flaggpirater Lunch på stranden Paradisön Landstigning, J.Bond Inverterad Agge Undanvind !!! |