24:45.606S 152:23.289E                               

Måndag morgon den 26 okt, kl 07.00 lokal tid, ankrade vi upp inom det gula karantän området här i Port Bundaberg. Det tog oss 4 dygn och 22 tim att tillryggalägga de 800 sjömilen över ”Tasman Sea” från Nya Kaledonien till Australien. Vädret var mycket omväxlande. De två första dygnen var det mulet väder med regnskurar där vinden gick upp till 35 knop. Nätterna var mycket svarta då inget ljus, varken från nymånen eller någon stjärna lyste upp vår tillvaro. Det blåste mellan 20 och 30 knop (de som gick från Port-Vila, Vanuatu, hade 30-40 knop) vilket medförde att de första 400 milen avverkades på 2 dygn och 4 tim dvs en medelhastighet på 7,7 knop! Det var klart kyligt i luften och vi hade fleecetröja och byxor på dagen och på natten fick vi förstärka dessa kläder med regnställsjackan! Rena höstvädret! Fast här är det förstås vår! Sedan kom solen och därmed lättare vindar. Så vi stöttade seglen med järnhästen under drygt ett dygn. Vinden var fortfarande sydostlig till ostlig och därmed rätt kylig, men vi kunde ta av oss fleecekläderna på dagen. Klart väder och nätterna blev då underbart ljusa. Fram till midnatt var månen (mellan ny och halvfull) uppe och sedan förunnades vi en fantastiskt gnistrande stjärnhimmel. Tyvärr inget Södra Korset, som för tillfället ligger nedanför horisonten. Sista dygnet blåste det nordostlig och då blev vindarna härligt ljumma igen. Vindstyrkan ökade till 20 knop plus och Blues kom åter upp i bra marschfart, 7-8 knop, med rev i både stor och genua. Det fina vädret med lite vind bidrog till att de sista 400 milen tog 2 dygn och 18 tim, dvs nu var medelhastigheten bara drygt 6 knop! Redan 04.15 ljusnade det måndag morgon och solen gick upp en timme senare. Och då kunde vi se det australiska landskapet, som här är mycket platt med ett undantag, en liten, liten kulle! Det finns ingen skyddande skärgård utanför kustlinjen vilket har medfört att städerna ligger en bit upp i en flod. Så även Bundaberg Port och Bundaberg, som ligger längs Burnett River. När vi kom fram till den rösade leden in i floden mötte oss en jättesköldpadda! Minst lika stor som de största vi såg på Galapagos! Vi vet nu att strax söder om oss finns en strand dit dessa sköldpaddor återvänder varje oktober för att lägga sina ägg.

När vi ankrade upp här måndag morgon var det nio båtar före oss i kön till tull, immigration och karantän. Man plockade in tre båtar i taget. Vi fick vänta 6 tim! Vi väntade gärna, bara glada att vara i hamn innan ovädret, med vindar upp till 40 knop, som skulle och sedan kom måndag kväll! Vi ropades upp tillsammans med mikado och T-Rex, som kommit in tre tim efter oss. Vi hade ju hört och läst mycket om den australiska mottagningskommitté, som alla måste passera oavsett det är en australisk båt eller ej. För att göra en lång historia kort så var det mycket trevliga, positiva och professionella myndighetspersoner (mestadels kvinnor), som kom ombord. Mycket papper att fylla i men sedan var det ingen konst att få ett års tillstånd att segla här. Både detta seglingstillstånd liksom våra turistvisa, på 3 mån, kan vi förlänga utan problem. Vi ska bara meddela var båten befinner sig var tredje månad. Hur mycket livsmedel tog då karantän-damen? Inte mycket. Lite smör, ost, mjölk och vitlök och tyvärr även de vaniljstänger som vi köpt på Tonga. Vi hade ätit upp eller tillagat de grönsaker, ägg, bönor och frukt som vi hade kvar. Jag hade plockat fram alla kryddor, majonnäs, mjöl mm mm vi hade (konservburkar var de inte intresserade av) och det ända vi blev av med var muskotnötterna! Vi hade 4 män och en kvinna från tullen som kollade båtens olika vinklar och vrår. Två checkade båtens undervattenskropp med hjälp av speglar och fiberoptik, en inspekterade alla vattentankar (konstigt nog inte våra septiktankar) också med hjälp av fiberoptik och två gubbar gick igenom båten invändigt där de framför allt var intresserade av vad vi hade under durkarna. Vi misstänker att de letade efter knark. Hos oss hittade de naturligtvis ingenting. Efter oss var det ytterligare 6 båtar som skulle inspekteras innan inspektörerna fick gå hem, bl a White Hawk, och då arbetsdagen led mot sitt slut hade de inte tid för samma finkamning av båtarna som bl a vi hade haft.

Idag är det torsdag den 28 okt och de flesta av de 45 deltagande båtarna har kommit i hamn. Vi blir mycket väl omhändertagna här. Människorna är mycket vänliga, positiva och hjälpsamma. Ett antal personer lagar middag eller lunch åt oss varje dag till en försumbar penning. Vissa måltider blir vi bjudna på! Myndigheterna satsar mycket på turismen. I går var vi inne i Bundaberg (16 km från Port Bundaberg). Staden är utspridd, nästan inga höghus och vi tycker att utseendet påminner om en amerikansk småstad. I Bundabergs marina hittade vi ett stort antal fiskebåtar. Havet utanför hyser förutom fisk även härliga skaldjur av varierande storlek. Trakten häromkring producerar sockerrör till romfabriken och sockerindustrin i Bundaberg.

Vi ligger kvar här till början av nästa vecka. Vi kommer att gå söderöver för att lägga båten i närheten av Brisbane. Där ska den ligga medan vi åker hem till Sverige under dec och jan.

Sista kvällen innan Bundaberg gick solen ner i havet utan moln        100 sjömil från land såg vi illaluktande rester från korallbakterier

framför sig (det är inte ofta). Vi såg även den gröna ”flashen”!

Torra träd och sand längs inloppet i Burnett River                                               Bundaberg

Bundabergs marina                                                                                                          Port Bundabergs marina